INFORMATION OM RASEN!!

Följande text är hämtad ur AfBV's informationsfolder om de belgiska vallhundarna.
Belgaren är en glad, livlig, alert och intelligent hund. Familjen och familjens nära vänner är det viktigaste för belgaren. Andra människor kan gå an men de som belgaren räknar till sin flock är något alldeles extra.

Typiskt för belgaren är de snabba reaktionerna. De ser och hör allt. Tanke och handling är ett. Det är en egenskap som kan vara både positiv och påfrestande för ägaren, beroende på när och i vilken situation den visar sig.
Belgarens livliga intellekt gör inte bara att den fattar snabbt. Den kan också vara misstänksam mot saker och ljud som den inte stött på tidigare och som den alltså inte vet vad det är. Därför måste man lära belgaren allt och vänja den vid allt. Socialisering på andra människor, barn, hundar och olika miljöer är alltså ett villkor för att man skall få en trevlig och bra belgare. Belgaren är mycket lättlärd och arbetsvillig men kan också vara självständig och envis.

Belgaren har vallhundens mjuka sätt mot sin ägare. Dess försiktighet kan nog ge intryck av att den är rädd. Därför finns det en vanföreställning att belgaren skulle vara vek. Det är en sanning med stor modifikation.
Belgarens känslighet och intelligens innebär dock att man i allmänhet inte behöver ta i hårt vid uppfostran och dressyr. Med fasthet och konsekvens kommer man långt. Och naturligtvis med kärlek till sin hund. Lite humor skadar inte heller att ha.

Naturligtvis kräver en brukshund, som belgaren, en del motion. Men minst lika viktigt som fysisk motion är psykisk motion (hjärngymnastik). Har man en belgare bör man träna den i lydnad och/eller bruksprov eller på annat sätt låta den få utlopp för sin inneboende intelligens och arbetsvilja.

Allt detta gör att belgaren kräver mycket av sin ägare. Man bör nog ha erfarenhet av hundar innan man skaffar sig en belgare. När man väl bestämt sig så måste man vara beredd att satsa på sin hund, ge den social träning, motion och intellektuell stimulans. Är man beredd att lägga ner det arbetet, ja då får man i gengäld en hund som går utanpå det mesta. En verklig kompis och vän, i nöd och lust, i vått och torrt.       

Våran egen erfarenhet av Tervueren:

Inte så mycket att tillägga, men man bör tänka på att tervueren måste vara en del av familjen. Får den inte det så är risken stor att det blir en olycklig Terv.

Gällande aktivering så anser vi att den mentala aktiveringen är viktigast. Ett tips är att gömma godis så Terven får arbeta med nosen lite.

Man skall aldrig tvinga en Terv att hälsa på någon, vill inte Terven hälsa så anser han eller hon att personen är lite skrämmande, personen i fråga får muta sig till en hälsning med godis eller vänta tills Terven känner förtroende.